Ricardo Tubbs till häst på en karibisk ö med en ljusögd, mörkhyad skönhet bakom sig. Kameran snurrar runt dem på en strand, fjäderlätt åttiotalspop på ljudspåret. Han masserar henne på en veranda. Hon säger ”yeah”. De skrattar. Sedan svettas de tillsammans i sängen. De nojsar i en älskog som aldrig tycks ta slut. Det är precis så naivt som man kan önska att det verkliga livet skulle vara. Sedan vaknar Tubbs morgonen därpå, allvarlig. Calderones kusin är på väg till ön. Trubbel. Det är Miami Vice. Det är turkost. Det är allt och ingenting av vad jag önskar av livet en tisdag i juli år 2008.
